Nu får det vara slut på allt elände!

Ja vad ska man säga! Varför ska man bli gammal? Det är den eviga frågan! Jag har som bekant varit hemma i byn över helgen och det var jätte mysigt, gjorde som jag sagt och spenderade en hel del tid med mormor och morfar! Det går bättre och bättre för morfar, han kämpar på men det är jobbigt för mormor att sköta honom! Och idag ringer mamma och berättar att mormor har fått lov att åka till sjukhuset för hon har ont över bröstet, ni kanske minns att hon hade en hjärtinfarkt i våras! Även denna gång såg dom något på hjärta så den här natten får hon spendera på Mora lassarets intensivvårdsavdelning och i morgon skulle hon nog få åka till Falu lassaret! Stackars fina fina mormor, var stark snälla du! Och morfar som inte riktigt klara sig själv, hur ska det bli med allt? Jag är orolig för allt och alla där hemma just nu, det är i sånna här lägen som det känns extra mycket att jag är 30 mil bort, jag vill hem!

Peter har varit här med mig nu på kvällen och vi har pratat och pratat och pratat, skönt att avhandla alla känslor och funderingar man har, han är precis som jag orolig för våra kära morföräldrar, man känner sig så maktlös! Visst det är livets gång att man blir gammal och skröplig men jag vill inte att det ska vara så, jag vill att allt ska vara som vanligt och att alla alltid ska finnas kvar, allt det här skrämmer mig! Jag älskar er mormor och morfar, var starka nu så kommer det säkert att gå bra!

Carpe Diem